Dörrskylt på plats

Efter att ha pratat om att skaffa dörrskylt ett tag, då inbjudna gäster försvinner och objudna gäster ringer på och tror vi är några andra, så tog vi oss in till det ena byggvaruhuset i staden för att beställa en dylik. Efter att valt skyltsort, typsnitt och text så beställde vi. Leverans om en vecka fick vi besked om, de skulle skicka SMS. Finfint, en vecka gick inget meddelande, vi satt hemma i köket och trummade signaturen till bröderna Cartwright med fingerspetsarna mot bordet. Två veckor gick, inget meddelande, märkena i bordet var tilltagande, naglarna slets så vårt dagliga bröd kunde köpas av pengarna vi tjänade på försäljningen av nagelsaxarna.

Efter två och en halv vecka tog vi bilen in till butiken, de kunde inte hitta den, kanske ute vid utlämningsdisken. Var ligger den frågade vi, försäljaren pekade vi gick ditåt fingret hade visat vägen, hamnade bland massa virke, frågade en annan anställd, han tvekade, sen pekade han. Vi följde riktningen, hamnade fel igen, efter att ha gått helt åt andra hållet så hittade vi, men ingen skylt där. Vi tog bensinsslukaren och åkte hemåt. Då ringde mobilen, skylten var där, de hade hittat den. Dock orkade vi inte köra in igen utan väntade till nästa dag. Då var det dags, ny fin dörrskylt, "Velkommen til Markus och Line", så bra, eller nej, vem är Line, hon ska inte bo där tänkte vi. Skylttillverkareb hade gjort fel, på beställningen stod det Stine. Men skylten skulle vara färdigt snart.. Cartwrights red genom köket i två veckor till sen kom den, med rätt text. Glada åkte vi hem, satte skylten på plats, så nu kan alla våra vänner hitta hem till oss.